Galna lilla baby <3
Just nu sitter jag och lyssnar på musik och babyn dansar i magen. Det är helt galet vad snabb och stark han är, tror att han snart bryter sig ut som han håller på. Har aldrig sett en mage röra sig så mycket :)
Från och med igår får jag graviditetspenning och det här är alltså andra dagen jag är hemma. Känner mig stundvis uppstressad och tror att jag måste fara på jobbet, men så kommer jag på att jag får ta det lugnt. Kommer ta ett tag att vänja sig vid det här. Det känns otroligt skönt i alla fall och jag märker ju att babyn är alldeles hyper dygnet runt, så han mår nog mycket bättre nu när han slipper bli klämd, stressad och omatad.
Det är mycket kvar att förbereda här hemma, men nu har vi i alla fall fått hem spjälsängen och vaggan. Vi har beställt allt som fattas från Jollyroom, samt en ny tvättmaskin, så det är väl bara att börja beta av "att göra-listan".
Ska till barnmorskan redan klockan 07.00 imorgon, för det var fullbokat hela dagen. Det gör ingenting, jag vaknar ändå i svinottan. Stackaren klämde in mig på en tid som egentligen inte existerar för att lösa problemet. Tydligen så är det väldigt många som ska ha barn i år. Kul!
Här är en bild på vaggan gossen ska ha. Den är från min hemgård Käll och har använts av släktingar sedan 1875. Pappa målade den i Överkalixstil 1985.
..och här är spjälsängen med de finaste sängkläderna man kan tänka sig. Vi hade liknande påslakanset när vi var små, så det här är ren nostalgi.
Ja, magen fortsätter att växa. Väldigt många har senaste dagarna sagt att jag har liten mage och är så liten och nätt. Känns bra att höra då jag allt som oftast känner mig smidig som en blåval. Jag skäms för att säga det, men jag längtar så sjukt mycket tills jag kan återfå min vanliga kropp. Har hört att jag inte ska noja så mycket, att det "bara är en kropp", men nu råkas det vara så att kroppen är mitt tempel. Jag gillar när den är lätt och stark och gör som jag vill. När jag kan kräva max av den i en snabb backintervall i skogen, eller trava fram med lätta steg kilometer efter kilometer. Då mår jag som allra bäst.
Så här ser kroppen ut nu i vecka 34. Älskar den för att den kan bära min och Pärs baby och den är faktiskt ganska fin med sin kulmage, men den är långt ifrån allt vad skinnyjeans och bara överarmar heter.
På tal om bara överarmar, så fick jag nya tider hos Sanna på lefthandtattoo.se . Var tvungen av avboka 5 stycken när jag blev gravid, men nu kör vi till hösten. Ska bli så otroligt skönt att få en cover på min gamla laserblekta tribal. Går inte så gärna omkring i linnen eller andra kortärmade plagg för tillfället, men det ska det alltså bli ändring på. GLAD!
Nu ska jag se ett avsnitt av Veronica Mars och sedan krypa till sängs.
Hejs!
Kommentarer
Trackback
